trean på äventyr...

Heej people!

Nu är vi laddade och om ett par timmar är det sista gången vi ser Skåne på ett tag.
Det är fortfarande lite kvar att fixa och göra men det ska väl lösa sig!
Jag förstår fortfarande inte HUR man packar 20 kg för 8 månader. Eller för 8 månader överhuvudtaget.

Igår hade vi middag här hemma för alla våra 3 familjer. Det var självklart supermys och precis som det ska vara;
Tompen (som inte skulle hålla sig långrandig) höll tal, det var humor på hög nivå (enligt mig iallafall och Peter och Tompen leder ligan) och sedan humor på lite lägre nivå (men jag älskar dig ändå mammi...haha aww nä jag bara skojar, jag vet att vi ringer efter dig såfort vi får tråkigt i Aussielandet!!!!). Och självklart god mat á la våra mammor. Som vi sa, sista gourmetmåltiden på ett bra tag antagligen. Vi fick first aid-kits av mamma Louise, vi fick lyssna på visdomsord av de äldre och vi har dyrt och heligt lovat att hålla ihop & ta hand om varandra. Sedan hade vi hotties som Linneus och Oskis på besök vilket var ganska bäst.

Hejdån blir ganska tårdrypande dessa dagar. Personligen är det såklart jobbigt för mig att lämna min älskade familj, särskilt min systeryster. Men jag är ändå inte den som är ledsen, jag vet ju att det är jag som ska iväg på äventyren och uppleva och ha det kul...även om jag självklart kommer sakna några här hemma massor. Det känns jobbigare att det känns jobbigt för andra. Typ som Sophie som måste lämna en viss person hemma. Och att lämna visa underbara som Lisa.
Som när Lisa säger;
"Helt plötsligt när vi sitter och pratar får jag massa tårar i ögonen, får kämpa för att hålla tillbaks dom. Kan inte förstå att jag inte kommer höra från dom via telefon/sms/msn varje dag längre, det känns helt galet. Det känns som att göra slut med en person som jag fortfarande är kär i och bara vill fortsätta ringa varje dag men inte kan. Fan. "
Men tiden går ju fortare än man tror och helt plötsligt är vi hemma igen....

Nej nu får jag fortsätta här med allt som är kvar...men kolla förresten den gamla "rese"bilden jag hittade. På den tiden var det Stockholm. Nu är det lite andra breddgrader som gäller.

Love, V