Min lardom av de aldre
Ett; gratis internet. (igen!) Ni forstar inte vilken lyx detta kanns efter att spenderat hundralappar pa onodiga internetkostnader. Sarskilt pa hostelen dar det brukar vara extra dyrt. Jag ar bara helt enkelt tvungen att skriva ett inlagg till!
Tva; Aussiefolkets alltid lika valdiga gastvanlighet. Vart hostel har i Adelaide ar varldens mysigaste och det ar ett aldre par som driver det. Tidigare ikvall blev mannen helt involverad i vara buss- o tagplaner for att ta oss till Sydney men han sa att han tyvarr var tvungen att ga efter ett tag, men vi fick garna satta oss framfor datorn o fortsatta. Datorn i receptionen! Sa har sitter jag bakom skrivare, kassaapparat, papper och grejer och det anda han bad mig var att stanga av datorn, skrivaren och att slacka lampan da jag ska ga. Sa nu halsar jag pa folk som springer in och ut, vissa fragar om jag ar ny pa jobbet. Assa ett santhar jobb skulle passa mig utmarkt...sitta och knappa lite pa en dator och halsa pa massa RDs (Random Dudes ar forkortningen denna gangen).
Aja, nu var det ju detta med lardomar. Jullan har lart sig att bli bundis med sin keps som Tompa alltid tjatat om och Soff laser kartor och ar involverad i sant planerande for fulla muggar.
Sjalv maste jag saga betydelsen av att titta ut genom rutan vid att kora langa strackor. Nar jag och Victoria var mindre och familjen bilade genom Europa pa somrarna var vi alltid sa latt otroligt uttrakade och det kan jag faktiskt bli an idag, aven om man uppskattar att titta ut genom rutan mer o mer. Mamma sa alltid at oss at, bra att vi ar uttrakade da kan vi titta ut. Sa tyckte vi ju inte alls da, men man lar sig uppskatta omgivningar och ta vara pa dotider... Det kan lata tontigt, men for mig ar det sa. Man forstar vardet av detta mer ocksa genom att man ser nagot sa otroligt haftigt och annorlunda som Australien ocksa saklart...men da har man iallafall nagot att jamfora samma gamla Europa med. Nu kan jag titta ut i timmar och verkligen tycka att det ar lika givande eller vad man ska saga. Saknar dock dig Victoria vid min sida.
Cheesy Vendela pa den, kram pa er.
Först kommer Mich sen ingenting, ingenting och sen kanske Peter?
Det är inte bara ni som lär er av ert äventyr.
Era morsor har lärt sig, eller håller åtminstone på att lära sig, att uppskatta datorer och internet. Åtminstone en dag som denna när de hittar TRE nya inlägg på bloggen. (Men inte lika mycket när det trådlösa nätet strular).
Och jag har lärt mig att även gamla hundar kan lära sig att sitta, bara motivationen är tillräckligt stor. (och att det finns vissa paralleller mellan privat datorutbildning/helpdesk och att lära närstående att köra bil eller att åka skidor). RISKY BUSINESS!
/PP
ÄLSKLIING!
haha, våra bilresor säger jag bara. o alla dessa stoppen när vi skulle hälsa på mammas släktingar i polen. jag kommer ihåg när vi satt på ett av deras rum och jag bara "vendela, jag vill heem!!", kom jag där nästan storgråtandes till dig, eftersom jag visste att mamma och pappa inte skulle bli så glada om jag sa det till dom. vi har alltid haft varandra ju :( synd att det inte kommer va så på ett bra tag till nu.
jag saknar dig syster, massor (L)
