trean på äventyr...

Tjoho!

Nu är det min tur att uppdatera er lite på läget!
Vår blogg ligger lite i lä till och från, men det blir helt enkelt så att vi uppdaterar er när det händer något nytt liksom! Typ som när vi reser vidare till nya platser, eller något särskilt händer under vart vi håller till för tilfället.

Just nu är vi som bekannt väldigt utspridda.
Sophie lever fortfarande livet och stormtrivs på Manly! För de som har fejjan kan ju checka in bilder där!
Julia beachhänger i Perth.
Jag är i Thailand med min familj, men på risdag flyger jag tillbaka till Perth, möter upp Julia på flygplatsen och sedan flyger vi direkt därifrån tillsammans till Sydney! Där kommer vi ha lite nostalgiska dagar på våra stammishak, träffa upp gamla kompisar i stan och framför allt återförenas med vår älskade Sophie.

Nu ska jag iallafall försöka få ihop en lite historia.
Huvudperson: Seamus (även kallad seamme)
Biroller: Julia, Vendela
Utspelas bland miltals långa stränder, väldigt mycket vägar,  pyttestäder...snarare byar och ett antal campingar pch parkeringar hehee...

För det va ju så att andra dagen i Perth spontanköpte jag och julle en toyota camry av en full irländare, men det gick bra även fast de låter som världens mest puckade idé.
Så efter bara 2 dagar i Perth, med en sväng om på kära Deen och i city gav vi oss av på road trip!

Självklart hade vi inte så mycket till plan, vi har nu lärt oss att dessa är ganska överskattade eftersom att vi ständigt ändrar dem ändå. Men vi ville utforska kusten söder om Perth, sagt och gjort, vi satte oss i bilen och körde syd. Eller försökte iallafall, det tog ca 30 min innan vi hittade avfarten. Men nu ska jag berätta gott folk, att det inte är det lättaste i Perth med enkelriktningar precis överallt, 15 filer och västertrafik on top of it....så ja, de gick ju faktiskt ganska bra ändå. Väldigt mycket plus här är att Seamme är både automatare OCH har ac så man blir förkyld. Tacktack seamme!

Första stoppet var i Mandurah, som vi lyckades ta oss till efter att ha kört på en bokstavligen 7filig motorväg (en körriktning!!). Man kör ju då som vi känner till på vänster sida, och därför ligger man då långt åt just vänster om man nu inte vill köra rally. Men helt plötsligt kommer en avfart till höger, så alltså ska man ligga i den yttersta filen och missar hela möget. Hur går det till liksom?! Men vi kom fram, körde mot stranden, träffade några aussies som pekade ut alla fina stränder och campingställen längs hela kusten ner. Vi badade och skrattade mycket för oss själv...vad pysslade med egetligen och hur crazy va inte de vi höll på me. Vi 2 i vår egna bil vid folktomma aussiestränder, utan några som helst planer. Och vart ska man liksom sova för natten? Ingen som vet, ingen som vet.

Jag bokade mina biljetter, svindyrt ställe, 20 spänn för att använta internet i en halvtimme. Värsta rånet! Tacka vet jag internet i Sydney, billigt och superbra!, vi handlade på coles 3 ggr om (visste nog inte hur många ggr de skulle bli i framtiden nä...) och körde vidare söderut. Till slut kom vi fram till Preston Beach Road och jaa...trodde vi, men detta va tydligen NORTHvägen och ledde oss rätt inne på en grusväg. Jag försökte köra lugnt och smidigt, men ja seamme hoppade till hela tiden och julia fick ont i själen varje gång han gjorde ljud ifrån sig haha. Helt tom på bilar var den vägen och vi hoppades verkligen inget skulle hända Seame vid ett sånt tillfälle. Men det var lugnt, vi kom fram till campingområdet och det var vi, Simon (35+ som campar runt själv i sin husbil. Vi fick gå fram till honom och fråga hur man öppnade vår framlucka, då i princip alla lampor hade börjat lysa om olja, batteri och mög och vi bara whaaat. Och kunde inte ens öppna framluckan, lyckat! Senare på kvällen kom han även fram och frågade vad för ljus vi hade after dark och vi bara tittar på varanra och eeeh...cell phones? Haha, han tyckte vi va helsköna som gett oss ut på sånt äventyr) och ett annat par på heeela området. Bra där!

Vi tältade, ja vi fick upp tältet och alla grejer som hörde till fanns...inte ens de hade vi kollat när vi köpte bilfan (som han senare har kommit att kallas). Vi frös, vaknade, hade ont i ryggen och körde vidare. Tur var de ändå att vi tagit north roaden för på vägen upp mot huvudvägen skuttade inte mindre än 3 kängurusar förbi på jättenära avstång och vi var lyckliga för att ha hittat våra egna kängurusar! vi åkte till Preston Beach, julia somnade, jag badade och vi hade de allmänt mys. Duschade i strandduscharna och körde sen vidare, nu mot bunbury...en riktigt storstad för att vara där på kusten faktiskt! Vi tog in på en betalcamping, då vi inte kunde hitta nån gratis/billig och körde runt till delfincentret, handlade mat, såg en vacker solnedgång, badade lite till och tältade sedan en natt till.

Dagen efter var vi lite så, men ääh vad e detta för road trip där man bara kör i två timmar och sen e framme på nästa ställe. Sagt och gjort, vi sträckkörde till Albany med bara ett tankstopp på vägen, där det var en liten kille som tankade till oss. Vi behövde inte lyfta på asset utan bara sa "för 40 dollar", han tankade tog pengarna genom fönstret och vi undrade förvirrat om vi skulle ge honom också, men tänkte att ääh, vi e fattiga backpackers o kan liksom inte skänka ut pengar sådär till alla, så de va gasen i botten och till slut kom vi fram till albany, en annan storstad vid kusten. Det var så långt öst vi ville ta oss längs kusten och direkt när vi kom fram stapplade vi in till inte mindre än donkis och jag spratt av lycklighetskänslor i kroppen öve rmin bigmac. Jag tyckte de va som när man var liten och höjdpunkten på skidsemestern efter långa sträckor i bilen var att käka donkis, lite så kändes de som! När man skulle in så. Skillnaden var att man nu själv kört hela den där biten I AUSSIE i sin egna bil- bevis på att man blivit stor.

I albany strosade vi runt i stan, checkade beachen, investerade i det bästa av allt under veckorna i bilen - Spice Girls foreverbandet. Alltså det är ju såhär att seamme är född 90, alltså ingen cd-spelare så långt ögat kan nå. Så det blev Spice Girls för hela slanten sen i tre veckor och jag och Julia kan alla låtar utantill, stolt, stolt, stolt!

Vi sov en natt i alban, sen körde vi vidare mot Denmark, Tree top walk (högsta trädkronewalken i världen på runt 80 meter kanske de var), säg massa mysiga stränder på vägen, hade camp fire med några från Canada och sedan kom vi till Walpole och skulle tanka. Det var då det hände! Seamme ville inte starta igen! Nej, då involverades hela byn, för de va faktiskt bara en liten byhåla och han fick köras till bilmekanikern som inte skulle komma tillbaka förrän dagen efter...vi fick hjälpstarta honom eller vad de heter, men vår alternator, va de nu heter på svenska, (den som ger generarar ström till batterilådan och sånt) hade pajjat och va tvungen att bytas. Jag och Julia tog in på YHA hostel och kollade sen på tv resten av dagen,NICE! Dagen efter fick vi gå till mekanikern som sa att delen var tvungen att köras från Perth eller Albaby och att det skulle ta ytterligare en dag. Lite promenader, tvtittade och datorsittande senare hade ytterligare en dag i döda Walpole gått och de var sovdags. Vi var allmänt glada att Seamme faktiskt kunde lagas, trots att de blev ett lite hål i plånkan dagen efter...

Vi körde dock glada vidare, till Nannup och ett jättehögt träd man kunde klättra i och nationalpark i Pemberton och lite annat, innan vi kom till Augusta, nere i aussies sydvästra hörn. En riktigt trevlig liten stad med maaassor av härliga stränder och fina miljöer. Verkligen mys! Sedan tog vi vårt pick och pack och drog vidare genom jättecoola trädområden, kändes som man va me i en saga...och besökte några grottor och sånt på vägen upp till nästa mål; Margaret River!! En jättemysig stad i WA mest kända vindistrikt med oändligt många vingårdar. Där lämnade vi Seammes princess beds för att komma till ÄKTA princess beds i joshhuset! Hela helgen var vi nämligen bjudna till vår Perthkompis Joshs hus. Han bor egentligen uppe i Perth med sina kompisar, men hans familj bor nere i MR. Så var ditbjudna över helgen, och faktiskt var den en av de bästa helgerna i Australien. Det var helt fantastiskt, hans föräldrar var så himla söta och trevliga och vi fick eget rum i hans stora, fina hus...5 minuter från stranden. De var så otroligt gästvänliga och det blev de godaste middagarna vi ätit i hela Australien. Massa bbqs och vi fick även äta marron, en större och godare sak än en kräfta, sååå gott. Vi blev körda till alla fina stränder i närheten av staden, vi såg en riktig surfing competition och vi vågsurfade (riktiga surfingen spar vi till byron tror jag de blir), såå härligt va de! vädret var på topp, vi var på lite vinprovning på de olika vingårdarna och vi hade de allmänt så väldigt mys. Vårt crew under helgen bestod av Josh och hans 3 kompisar + föräldrar och de va nästan de som va de roligaste av allt...att vi fick leva en 110% typisk aussie weekend och se hur en massa ads gör och har de under en typisk helg. "Studiebesök" i aussie life, det tycker vi om. Asså ni fattar inte sån skilland från hemma. Det är mitten av februari och efter jobb tar man sig en surftur eller ett dopp på en helt fantastisk strand. Man sitter ute o grillar o käkar, som under den mysigaste sommardagen i Sverige, VARJE kväll. Vilken livskvalité e de inte. Man kan ju inte låta bli att bli liite avis på att dne vardagen faktiskt är deras liv.

Uppåt sen körde vi vidare genom både Dunsburough och Bunbury innan vi åkte tillbaka till Perth. Väl tillbaka var det direkt till Scabban, vår favvostrand som gällde och då var det mindre än en vecka kvar till jag skulle till Thailand. Så vi tog en sväng på Deen, som vanligt, och sen gjorde vi en gemensam kraftansträgning då vi bestämt oss för att försöka få Seamme såld. Så de blev full sjå med lappar och annoner och bilvisning den veckan. Förutom otaliga ikeabesok för korv, pizza och glass...billigt, nära och GOTT, så varför inte?! Haha gratis el för laddning av telefon och grejer me, viktigt viktigt!

Vi har pratat löst om framtida planer hela tiden...ska vi ta hela kusten upp till Darwin elelr vad ska vi göra näst, hur ska vi göra med Seamme osv, osv. Till slut kom jag och Julia fram till att; ha egen bil är en otrolig befrielse, att campa en otrolig upplevelse och att få se alla dessa underbara stärnder och platser, såå bra. Helt fantastiskt såklart, men till en viss mängd. Vi hade underbart veckorna vi var iväg, men var ganska mätta på de. Jag skulle iväg till thailand, Julia ha underbart beachliv på scabban och seeeen, ja sen ville vi börja få lite action på resna, och då är det alltså östkusten sm gäller härnäst! Julia var duktig och fick såld bilen när jag bara varit i Thailand nån dag. 2000 dollar cashade vi in på honom, 800 mer än för vad vi köpte honom (dock inte räknat med att han gick sönder), men så de gick iallafall på ett ut så nu funderar jag och Julia starkt på att köpa-sälja bilar, vi rockar ju! Kaaaanske inte dock efter ytterligare några eftertankar, men ändå. Grymma vi e!

Jaa men så nu har jag varit i Thailand i två veckor vilket varit heeeeeeeeeeeeeeelt underbart! Framför allt har det varit väldigt skönt att komma iväg och få perspektiv på hela Aussietillvaron. När man e där nere ås e man så inne i de att man kanske inte förstår exakt vad de e man gör hela tiden. Vilken fantastisk grej det egentligen e. Så nu kommer jag tillbaka med ännu mer go liksom, för östkusten härnäst!!
Det har varit jätteunderbart att få träffa min familj!! Självklart saknar man ju dem hela tidne man reser, även om dem ju saknar mig mest såklart ;) Haha, nej men det har varit riktigt härliga dagar med sol, bad, mys, god thaimat, massa massage, kortspel - hjärter e de som gäller för oss 4 och sen poker med hela området. Min bror och hans flickvän kom igår också, så de har varit kul att vara aaaallihopa nu, även om de bara var för en kort period. Först va vi i Phuket i en vecka och sedan i vårt hus på Koh Lanta i en vecka. Imorogn åker vi härifrån upp till Bankok, jag, mamma, pappa och Victoria. Jag flyger sedan vidare 3 timmar tidigare än dem, tillbaka till tha oz.

Men måste berätta...häftigast var ju ändå att ta dykarcertifikat, som jag gjorde under 3 dagar här på Lanta. Jag och min kära syster gjorde de ihop (hon gjorde äntligen klart sitt, tredje året nu...efter att alltid bli sjuk efter olika dyk den tönten). Men så de va en dag i skolbänk och pool, sedan ut i havet i 2 dagar. Vilken upplevelse, det är som att simma runt i världens största akvarium, som att vara en del i en annan värld. Låter helskumt, med detta e ju verkligen en helt annan grej än att snorkla. Vi var nere på 18 meters sjup vilket är max för en padi open water diver. Såg även tre hajar under sista dyket, vilket var sjukt spännande. Haha det var ganska roligt, för jag och Victoria hade lärt oss typ 30 olika tecken för oliak fiskar så man kom ju självklart inte ihåg alla. Vår instruktör simmar framför oss två och sedna vänder han sig helt plötsligt och visar en utsträckt handflata vid näsan och jag och victoria tittar förvirrat på varandra och bara; hmmm, vilken var nu de?! Då ser vi båda en tre meter lång haj bredvid oss och bara aaaah, just de. Ganska korkat, det tecknet borde verkligen vara the one att lägga på minnet om något liksom. Haha, men det var lugnt, alla hajar vi såg var väldigt snälla. Så jag, Victoria och vår instruktör kunde lugnt simma vidare....men verkligen en grej att rekommendera alltså!

Nej vet ni vad, nu har jag varit superlångrandig på alla håll och kanter, kul att ni orkade ända ner hit! Lovade ju att uppdatera er om road tripen och så fick de bli lite Thailand me!

Ha de toppen iallfall, så hörs vi av oss från Sydney igen!

Puss kram till er alla, från Vendela