Lite grat, lite snyft men mest en massa gladje...
Assa jag e officiellt jatteledsen! Jattejattejattejattejatteasledsen!
Jag forstod nog inte hur jobbigt det skulle vara att lamna kara Oceanien bakom mig. Att lamna alla platser, minnen och fina manniksor vi lart kanna under resan. Att lamna Nya Zeeland, kiwiaventyret, mitt "gang" och vara harliga busschaufforer, naturen, manniskorna dar...ja ALLT! Allt e sorgligt att lamna.
Jag har nog hela tiden tankt att jaa...de ska nog bli ganska skont att komma till varmen, mina alsklingar (saklart) och sedan vidare hem till andra alsklingar, och till mina saker & garderob (materialist, javisst).
Men nar jag satte mig pa bussen, 3 pm igareftermiddag for en laaang bussresa fran Queenstown till Christchurch flygplats insag jag hur sorgligt allt va. Resten av var grupp var antingen och hoppade bungy eller var pa dagsutflukt till Milford Sound, sa det var bara Caz (min favvobuddy, fran Skottland, som jag hangt ihop med mest under min resa nerat...) som hjalpte mig bara vaskorna till bussen och vinkade hejda. Och det var exakt i den stunden det bara slog mig hur mycket jag kommer sakna det liv jag levt ja i princip det senaste aret! Med forst camp i USA som var en alldeles fantastisk upplevelse, och nu Thailand i en manad, Australien i 6 manader och Nya Zeeland i en manad. Senaste aret har jag varit hemma sammanlagt en manad, vilket kanns konstigt, men ocksa otroligt bast! Jag har haft the time of my life som de sa fint heter, och nu ska allt bli ett minne gott. Jag hatar, hatar, hatar nar allt fint och bra och som man tycker sa mycket om bara ska forbli minnen...aven om det ar de basta minnena i varlden.
Sa pa en helt fantastisk bussresa, som varade i typ 7 timmar satt jag och tittade ut pa det finaste landskap jag sett i hela mitt liv, lyssnade pa min ipod och grat lite da o da (okej, lite overdrivet dar kanske, men lite tarar i ogonen iaf) nar jag gick igenom hela resan fran den 30 september och insag vilken otrolig tid vi haft! Det gar liksom inte att beskriva, och inte kan man saga vad som var bast...allt e sa speciellt pa olika satt. Jag kommer i vilket fall som ihag varje dag som den vore igar...det ar sa mycket VARENDA dag har betytt for mig.
Att resa ensam pa Nya Zeeland har varit en helt fantastisk upplevelse de me saklart. Aven om jag stundtals kant mig "ensam", eftersom jag trots allt rest ensam utan nan nara jag verkligen kanner...har det anda varit sa otroligt roligt o larorikt! Jag har traffat manga som jag absolut kommer halla kontakten med o traffa bade hemma och pa de kara brittiska oarna (gud va alla kommer darifran, men inte mig emot). Och rent allmant kommer komma ihag och forsoka halla kontakten med!
Det sorliga med att lamna Queenstown, var att jag lamnade, som det kandes, allt jag byggt upp under dessa manaderna. Man ar en del av backpackerfamiljen och alla vet vad den andre gar igenom, upplever o ser pa satt som andra inte forstar...gud va tontigt det lat, men ni kanske forstar vad jag menar. Och just i Queenstown var det sa otroligt himla roligt att bara vara pa vart kara BASEhostel och ute pa World bar pa kvallarna! For "alla kanner alla".
Pa sydon har vi rest samma grupp pa 65 pers, sa man pratade med alla och umgicks med alla hit och dit. Vi "ursprungliga"...10 av oss som reste anda fran Auckland tillsammans, hade tom en minibuss och egen chauffor pa sydon, for den stora bussen var full! Sa vi fick extra stopp pa vagen och kom fortare fram till stallena och checkade in innan resten av de 50 kom! Sa vi var en extra tajt familj med 5 killar fran England, swedoo (alltsa jag), Caz, en tysk tjej och tva tjejer fran England. Vi har hangt ihop varenda kvall och haft sa otroligt roligt ihop och spenderat all tid tillsammans! Och plotsligt e de bara...slut.
Andra som var med fran stora bussen, var 6 HEEEEEEEL, absolut HELgalna killar fran England, alltsa jag skrattade konstant i deras narvaro, sa himla roliga o lattsamma. en asskon tjej fran Procce i Helsingborg (som vi traffadei mission beach) och massa snalla tjejer fran England. I auckland motte jag upp varldens roligaste Laura, som vi larde kanna redan pa Fraser. Och i Queenstown hangde jag med Kevin, hans bror och andra fran deras buss (de reste 2 dagar fore oss)...Kevin som var var chauffor pa Fraser och som vi hyrde bil tillsammans med och gjorde Cape Tribulation..alltsa regnskogen norr om Cairns! Man kanner liksom helt manga pa sa manga olika hall.De tva engelska tjejerna sa t ex att de absolut sett mig o mina "really pretty 2 blonde swedish friends" pa Magnetic... sant hor man i princip hela tiden! Asball.
Och jag fick lamna vara roliga chaufforer Ringo och Kane som varit sa himla snalla och balla hela vagen ner, aven om bada e lite skvallerbyttorom vilka som har ihop de me vem. Men det ar ju en viktig del av kiwibussarna heheheee...
Och ja, som sagt before...ALLA, och jag menar ALLA borde priva pa att resa med kiwibussarna nan gang i deras liv. Fest 24/7 vilket alla tycker e kul, man stannar pa alla de basta stallena pa vagen...aker tidigt pa mornarna, gor nan aktivitet, kommer till hostelet pa eftermiddan och sen gar alla ut mer eller mindre varje kvall, ibland bara for middag osv, ibland for "big nights" nar manga ska lamna, eller typ fancy dress party. Och alla lar kanna varadnra sa otroligt bra, man blir som en familj och inser att ja detta...det kommer aldrig komma tillbaka. Jag angrar mig forresten, det ar FOR bra att gora kiwi, sa gor inte de, man blir bara ledsen nar de tar slut ;)
Och ALLT loser sig, AVEN om man rakar bli av med sin planbok. Den aterfinns och skickas hem till posten pa en...jag far tillbaka mitt korkort o massa cash (vissrligen i thai, aussie o NZdollar, men anda)
Och nu har jag anlant till Sydney efter att ha sovit i skift med en irlandsk tjej pa Christchurch flygplats. Flyget gick vid 6tiden pa morgonen, och nu e jag alltsa har. Lite sentimental igen nar jag just nu star o kollat pa hela Sydneysiluetten och tanker att DAR, DAR e mitt andra hem...eller tredje kanske efter USA, jag vet inte langre. Men anda. Jag vill bara hoppa pa taget o aka in till George Street o ga o slanga mig pa min o Shops dubbelmadrass o kopa goon och springa itll Side bar o mysa i Darling Harbour o shoppa massa billiga klanningar och solisar och aka till Coogee eller Bondi och bara vaaaa i den underbar astad med massa underbara minnen. Men man kan inte fa allt man vill ;)
Jag tror nastan jag fatt for mycket for mitt eget basta....men ni ska veta att jag ar tacksam som fa!
Nu e de "bara" 3,5 timme till jag boardar mitt plan till Thailandet! Sen e de en massa vantande dar, men kommer va pa Lanta imorogneftermiddag. Och aven om de e fett sorligt att lamna sa ska de bli nice med sol o varme! Och de SKA bli roligt att komma hem till er alla...och mina grejer. Jag ska bara komma pa en massa nya, roliga aventyr att gora! "Allt loser sig" som en viss alskad Sophie nufortiden valdigt frekvent anvander sig av. Och de gor ju de!
Love yaaa x o x o your Vendi girl
Ja, det är en som en saga.
och jag kan bara tillägga att ni är privilegierade.
Själv gjorde jag helt andra grejor när jag var 19-20 år gammal. Fråga Freddie.
Det fina med många minnen är att man kan plcka fram dem under livets resa. Det är det som är en av fördelarna att precis ha passerat 40-års strecket
